en början från ett bortglömt dokument.

 
Kvällssolen stod lågt mellan Deptfords betongklossar. Jag kisade i det varma ljuset, släpade fötterna efter mig från stationen som alla andra eftermiddagar. Människor rörde sig på ett annorlunda sätt där, som i cirklar istället för raka spår. Det resulterade i ett mer eller mindre kaotiskt myller, oundvikligt och välkommet. Jag kryssade mellan massorna. Svängde in på Scawen Road, platsen som blev min mest pålitliga fristad. Ett drömmarnas palats av unken karaktär. Grävde i fickorna efter nyckelknippan, kanske fick lov att ställa ned matkassar och ryggsäck, kanske knackade på och (av ren lathet) tvingade någon på andra sidan portalen slitas från sin syssla för att komma och öppna.
 
Klev in och sparkade av mig skor och tillsammans med jacka och halsduk föll spänningar till sprucket trägolv. Det bar alla mina tankar och vikten som vilade på mina axlar. Scawen bar allt. Snubblade fram genom hallar och vardagsrum och slängde upp mina skåpluckor och stjälpte in morötter och havregryn och startade vattenkokare, ursäktade mig för att komma åt besticklådan, grävde fram tepåsar, ånga steg i böljande vågor när jag svätte över vatten i tekoppen och sedan byggde ett torn av brödpåsar och mjukost som jag balanserade till matbordet. "Hur har din dag varit?", frågade jag och min mobil vibrerade i bakfickan och tydligen pågick en diskussion i gruppchatten som jag inte kunde få grepp om. Jag scrollade uppåt och uppåt till början av det hela.
 
Snart förstod jag att en vän hade träffat någon (på tinder verkade det som, jag scrollade febrilt för att få klarhet i det hela innan jag läste vidare) som hade bjudit in henne till hans kompisars fest, och hon hoppades på att vi skulle vilja göra henne sällskap till festen. "Jag bjuder in er till evenemanget", läste jag och insåg sedan att jag glömt lyssna på hur dagen varit så jag fick ursäkta mig och fråga igen. En stund senare, med nyborstade tänder och randiga pyjamasbyxor mellan lakan och fjunigt täcke, läste jag om evenemanget en gång till. Jag tackade varken ja eller nej, la ifrån mig mobilen, sa godnatt och släckte lampan och tänkte sedan inte mer på festen på flera dagar.
 
Några veckor senare skyndade jag fram över Hackney Central Station med flaskor våldsamt klirrande och skålade mot varandra i väskan, medan jag slank förbi lördagsglada sällskap på perrongen. Klockan visade många minuter mer än vad jag hade önskat då spärrarna äntligen öppnades och jag lyckades finna henne med blicken. Det var många som väntade på mig, människor jag visste namnet på men aldrig tidigare hade pratat med. En redan invigd kom och mötte oss på stationen för att visa vägen till kompisarnas fest. Tillsammans med dessa, i ljummen kvällsluft till bubblande konversationer spetsade med diverse brytningar, banade jag för första gången min väg genom Hackneys nattagator. Vägen såg annorlunda ut då: mörk, slingrande och oviss. Natten avbröts abrupt då dörren slängdes upp, musik och skratt lade sig som en lock över omgivningen och i farstun stod han och sparkade undan några skor och klev åt sidan för att släppa in oss.
 
 

en viktdikt.

det finns en liten tanke, jag inte kan bli kvitt
jag ska försöka stava den, här svart på vitt
jag vet ord som passar: säg tårta, vin och bär
sedan finns det andra, av motsatt karaktär
 
all eloge till denne, som kom på ordet vår
en årstid som är allas, en mening som består
som petig besserwisser, blir det dock min plikt
att ifrågsätta pajasen som kom på ordet "vikt"
 
i en tid som denna, verkar många tro
att vågens uppgift äro, att giva sinnesro
en mage är en mage och ett lår är ett lår
varför ska dess storlek få styra hur vi mår?

dragningskraft och massa, i en liten dans
kan varken mäta fulhet, eller elegans
ej heller kan vikten, för någon tala om
vad rör sig upp i huvve, på kotten där bakom
 
"att vara av stor vikt", som gjort för att förstöra
då det först har noll med gravitation att göra
själva fenomenet vikt, har blivit överviktigt
vikten av ens vikt vet ingen gräns, stopp å belägg, försiktigt

för visst finns det saker, som spelar större roll
typ mat sommar öl filmer katter brännboll
ja strunt är strunt och snus är snus, om än i gyllene dosor
men rosor i ett sprucket krus är ändå alltid rosor
 
så nu bestämmer jag, att nya tider grytt
ordet vikt är ute, nu är det dags för nytt
dessvärre har jag inte lyckats lösa riktigt allt
så nu tänkte jag återgå till att äta palt
 
 

lördagslektion: FEMINISM FÖR DUMMIES.

Hej! Ikväll tänkte jag ta upp lite om fördomar beträffande feminism. 
Till att börja med: alla har fördomar. Jag har fördomar. Jag dömer inte sällan folk på en millisekund, helt obefogat. Bara för att jag tror jag vet, sådär.Men få knippen människor har så mycket och sådana väletablerade fördomar vända emot sig som feministerna, det vill säga, jag och mina kompisar. Oftast handlar det om att feminister hatar män. Jaha, hej eller någonting.

Så här om veckan, hade jag en diskussion om precis detta då någonting plötsligt slog mig. Anledningen till dessa fördomar är kanske inte att folk tycker särskilt annorlunda, utan det handlar helt enkelt om att de anser sig få fördomarna bekräftade då de missuppfattar orsaken bakom. Det vill säga: Kanske att manshatet är en fördom som matas av någonting många passionerade feminister ibland gör, men att missförståndet sker för att feministerna har en annan orsak än manshat till att göra det? Medan andra anser sig få manshatet bekräftat, eftersom fördomarna stämmer. Puh. Jag tänkte iaf därför försöka reda ut några "generellt feministiska karaktärsdrag" och FÖRKLARA orsaken bakom dem! Kul va? Det tycker jag. Njut!



Metod: Att sluta raka sig under armarna 

Missuppfattat motiv: För att äckla män

Egentlig omständighet: Strunta i det som man som man tjej anses ha skyldighet att göra bara för att man är tjej.

Alltså just detta exempel är så sönderdiskuterat att jag mest bara vill spy galla över det, men jag ska i vart fall försöka att förklara det hela så enkelt som möjligt. Varför rakar sig feminister inte under armarna? Jag vill, till att börja med, säga att jag på rak arm kan nämna tolv feminister i min närhet som rakar sig under armarna, jag själv en av dem, så där stack vi hål på den bubblan. MEN. Detta är en fördom, och ni vet vad man säger: ingen rök utan eld.

Jag vill inte påstå att det inte är någon skillnad alls mellan män och kvinnor, för biologiskt medfödda skillnader finns naturligtvis. En sak som inte skiljer, könen emellan, är det faktum att det växer hår under armarna, hos kvinnor likaväl som hos män. Back in the days ansågs kvinnans uppgift vara att gå runt och se vacker ut, och någon kom på att det var vackrare om kvinnan inte hade hår under armhålan. Så började trenden, och boy vad den där första rakade bruden kunde sätta trender! Idag är vi helt enkelt vana vid att det är så - kvinnor har lena armhålor, och alla vet att det är fräschare och mer hygieniskt trots att ingen har någon källa på det. Det handlar om principen. Att de tjejer som helst skulle låta bli att raka sig inte har rätt att bestämma över sin egen kropp.

Får man utslag, tycker att det tar för mycket tid eller helt enkelt bara inte vill raka sig under armarna, så anser feminister att man ska kunna välja bort det, trots att man är kvinna. Man ska inte födas med en skyldighet gentemot omvärlden, en skyldighet att regelbundet göra någonting onödigt, om man inte vill. Vem är man skyldig detta? Varför ska man behöva göra det fastän man inte vill? Grejen är, att jag tror att fler skulle välja bort att raka sig om det inte ansågs så skamfyllt som det gör idag. För ingen kan påstå att det inte är skamfyllt, då skit ögonblickligen kastas på den tjej som inte rakat sina armhålor ordentligt. Feminismens koppling till armhår är alltså: Varje person har lika mycket rätt att bestämma över sin kropp, oavsett kvinna eller man.

 

Metod: Att bli upprörda när killar anspelar på/vill ha sex

Missuppfattat motiv: För att feminister hatar och vill utrota män + är lesbiska

Egentlig omständighet: Klargöra att tjejer bör vara lika mycket personlighet utöver det sexuella som killar.

"Vad menar feministerna egentligen? Ena sekunden vill de kunna ligga runt utan stämpel, men när man antyder att man är intresserad så slår de till en på käften? Jaha men vad trevligt. Egentligen vill de bara att vi ska dö och inte få leva ut våra lustar för att de hatar oss och vill ta över världen."

Nej, riktigt så är det inte. Men jag förstår (eh) resonemanget. Först och främst - ja, tjejer vill också ligga, även de som öppet kallar sig för feminister. Problemet ligger ååterigen i gamla intuggade traditioner, men få förstår hur mycket dessa traditioner påverkar hur de själva bemöter tjejer (idag!). Så, om vi går tillbaka till back in the days igen, så vet vi att då kvinnorna då mest skulle gå runt och vara vackra. Männen ville naturligtvis även ha sex 
med dem, och då detta pretty much var vad det gick ut på att vara kvinna, så var det sjukt viktigt att män tyckte att man var sexig hela tiden. Så, först och främst: Det handlar inte om att det är fel att säga till en tjej att hon är sexig, det handlar om att göra det i fel sammanhang. När situationen är sexig, när hon vill känna sig sexig, när det handlar om sex, sure. Men att associera ordet tjej, eller betydelsen av det, direkt till sex utan att passera gå? Nja.

Att kalla en tjej för sexig i en situation där hon inte vill bli kallad för det, det är inte att boosta, det är att förminska. Det är att ta fokus från hennes person och intellekt, från hennes passion och arbete, och göra henne till ingenting annat än sex. Tjejer vill ha sex, och ska ha sex när de vill ha sex. Problemet uppstår när en kvinnas närvaro betyder sex. En kvinnas närvaro ska betyda en till persons närvaro, en person med tankar och åsikter och idéer, som ska värderas precis på samma sätt som allt annat. Feminismens koppling till sex: Tjejer och killar lika mycket människor och lika lite sexobjekt.


Metod: Att prata öppet om mens

Missuppfattat motiv: Men återigen för att äckla, seriöst, lägg av!

Egentlig omständighet: Ta bort äckelstämpeln från någonting som är fullt naturligt för alla tjejer.

Vi orkar helt enkelt inte skämmas för någonting som vi fick på köpet. Helt enkelt. Feminismens koppling till mens: Tjejers biologiskt medfödda karaktärsdrag bör inte ses som skamliga. 

That's right

...två korta, på tal om!

Varför vill feminister vara nakna så mycket?
Kvinnans kropp ses som sexuell i sig, medan männens ses som en borg för personligheten. Varför är det förbjudet eller fel att visa upp sin kropp som kvinna? En kropp är en kropp, och bör inte vara tabubelagd som den är idag. Ingen kvinna har bett om att födas till det och bör inte dömas för pga det.

"Tillbaka-till-köket-skämten". 
Inte lika provocerande som mest bara sjukt trist och rätt fånigt. För "ingen tycker ju så egentligen". Grejen med köket/städa/diska/barnomhändertagande är återigen - jag vill kunna göra vad jag vill, och inte finnas till för att underlätta eller fylla funktion i en mans liv. Jag vill leva för min skull, ingen annans.

I know one of these douchebags

Sammanfattningsvis.
Helt enkelt skulle jag vilja säga att feminismens grundtanke kan appliceras på allt. Det handlar helt enkelt om att vi vill vara lika naturliga, mänskliga, uppskattade och bedömda på samma sätt som killar. Det handlar om arv från förr, gammeldags traditioner, vanor som hänger med, och det enda vi vill är att vi alla ska hjälpas åt. För det är inte kul att vara underlägsen. Det suger att veta att jag är smart och har massa potential, men att varje gång jag gör någonting så kommer det tas med i bedömningen att jag är brud. När jag skrivit en bok vill jag att den ska utvärderas på samma sätt som om Jan Guillo hade skrivit den. Jag kunna titta på klipp på intervjuer med smarta kvinnor, utan att hennes utseende för diskussionen framåt i kommentarerna. Jag vill bara mätas med de mått som jag förtjänar, utan att släpa på ett ofrivilligt handikapp.

här kan du läsa ett av mina gamla inlägg om feminism.