en början från ett bortglömt dokument.

 
Kvällssolen stod lågt mellan Deptfords betongklossar. Jag kisade i det varma ljuset, släpade fötterna efter mig från stationen som alla andra eftermiddagar. Människor rörde sig på ett annorlunda sätt där, som i cirklar istället för raka spår. Det resulterade i ett mer eller mindre kaotiskt myller, oundvikligt och välkommet. Jag kryssade mellan massorna. Svängde in på Scawen Road, platsen som blev min mest pålitliga fristad. Ett drömmarnas palats av unken karaktär. Grävde i fickorna efter nyckelknippan, kanske fick lov att ställa ned matkassar och ryggsäck, kanske knackade på och (av ren lathet) tvingade någon på andra sidan portalen slitas från sin syssla för att komma och öppna.
 
Klev in och sparkade av mig skor och tillsammans med jacka och halsduk föll spänningar till sprucket trägolv. Det bar alla mina tankar och vikten som vilade på mina axlar. Scawen bar allt. Snubblade fram genom hallar och vardagsrum och slängde upp mina skåpluckor och stjälpte in morötter och havregryn och startade vattenkokare, ursäktade mig för att komma åt besticklådan, grävde fram tepåsar, ånga steg i böljande vågor när jag svätte över vatten i tekoppen och sedan byggde ett torn av brödpåsar och mjukost som jag balanserade till matbordet. "Hur har din dag varit?", frågade jag och min mobil vibrerade i bakfickan och tydligen pågick en diskussion i gruppchatten som jag inte kunde få grepp om. Jag scrollade uppåt och uppåt till början av det hela.
 
Snart förstod jag att en vän hade träffat någon (på tinder verkade det som, jag scrollade febrilt för att få klarhet i det hela innan jag läste vidare) som hade bjudit in henne till hans kompisars fest, och hon hoppades på att vi skulle vilja göra henne sällskap till festen. "Jag bjuder in er till evenemanget", läste jag och insåg sedan att jag glömt lyssna på hur dagen varit så jag fick ursäkta mig och fråga igen. En stund senare, med nyborstade tänder och randiga pyjamasbyxor mellan lakan och fjunigt täcke, läste jag om evenemanget en gång till. Jag tackade varken ja eller nej, la ifrån mig mobilen, sa godnatt och släckte lampan och tänkte sedan inte mer på festen på flera dagar.
 
Några veckor senare skyndade jag fram över Hackney Central Station med flaskor våldsamt klirrande och skålade mot varandra i väskan, medan jag slank förbi lördagsglada sällskap på perrongen. Klockan visade många minuter mer än vad jag hade önskat då spärrarna äntligen öppnades och jag lyckades finna henne med blicken. Det var många som väntade på mig, människor jag visste namnet på men aldrig tidigare hade pratat med. En redan invigd kom och mötte oss på stationen för att visa vägen till kompisarnas fest. Tillsammans med dessa, i ljummen kvällsluft till bubblande konversationer spetsade med diverse brytningar, banade jag för första gången min väg genom Hackneys nattagator. Vägen såg annorlunda ut då: mörk, slingrande och oviss. Natten avbröts abrupt då dörren slängdes upp, musik och skratt lade sig som en lock över omgivningen och i farstun stod han och sparkade undan några skor och klev åt sidan för att släppa in oss.
 
 

en viktdikt.

det finns en liten tanke, jag inte kan bli kvitt
jag ska försöka stava den, här svart på vitt
jag vet ord som passar: säg tårta, vin och bär
sedan finns det andra, av motsatt karaktär
 
all eloge till denne, som kom på ordet vår
en årstid som är allas, en mening som består
som petig besserwisser, blir det dock min plikt
att ifrågsätta pajasen som kom på ordet "vikt"
 
i en tid som denna, verkar många tro
att vågens uppgift äro, att giva sinnesro
en mage är en mage och ett lår är ett lår
varför ska dess storlek få styra hur vi mår?

dragningskraft och massa, i en liten dans
kan varken mäta fulhet, eller elegans
ej heller kan vikten, för någon tala om
vad rör sig upp i huvve, på kotten där bakom
 
"att vara av stor vikt", som gjort för att förstöra
då det först har noll med gravitation att göra
själva fenomenet vikt, har blivit överviktigt
vikten av ens vikt vet ingen gräns, stopp å belägg, försiktigt

för visst finns det saker, som spelar större roll
typ mat sommar öl filmer katter brännboll
ja strunt är strunt och snus är snus, om än i gyllene dosor
men rosor i ett sprucket krus är ändå alltid rosor
 
så nu bestämmer jag, att nya tider grytt
ordet vikt är ute, nu är det dags för nytt
dessvärre har jag inte lyckats lösa riktigt allt
så nu tänkte jag återgå till att äta palt
 
 

bör och bör, jag kör ba kör.

Jaha, för cirka femte gången i år tar jag mig i kragen, sätter mig bekvämt och börjar skriva på någonting nytt. Alltså, någonting större, kul och nytt. Har oberäkneligt antal halva sidor och folders med dokument fyllda med osammanhängande meningar. Det handlar om förlorade vänner ibland.

... men oavsett vad och vilket, har jag nu delat in tiden i fem olika delar. Vi skulle kunna jämföra det med små lådor. 

Vi ska öppna lådorna, en efter en. Jag kommer att introducera dem, presentera innehållet, förklara bakgrunden. Varje låda präglas av sina egna färger och dofter och platser och låtar och personer, och de är alla fyllda till bredden av bleknade och urtvättade nyckelord som hör dem till.

De gör mig ledsen, de där askarna. Det är inte naturligt. En ska inte kunna summera ihop en vänskap. Inte kunna samla all information, knyta ihop säcken och lägga den i en låda. Nej, den borde falla fritt omkring mig i detta nu, rotera, pulsera, spricka upp och lappas ihop. Det är vad en vänskap ska göra. Inte ligga där, fint hopvikt och orörlig, med varje liten detalj på rätt plats.

Det handlar också om mysterier.

... 
Framme vid sin port slog hon koden med skakande fingrar, ryckte hastigt upp dörren och rusande med snubblande steg tre trappor upp. En hög med oöppnade brev och ett par joggingskor hindrade dörren från att enkelt glida upp, och med hög puls sparkade hon undan blockaden. Struntade i att ta av sig skorna. Stövlade rakt in i sovrummet. Samlade papprena som låg i utspridda högar på sängen och la dem på fåtöljen, ovanpå smutstvätt och tomma platspåsar. Hon satte sig på sängen. Det började vibrera i skinnjackan som låg i en hög på golvet. Marta ignorerade. Hon hade fortfarande skorna på fötterna då hon drog hon upp benen i skräddarställning och kastade iväg täcket som låg i en hög, för att få en ren och klar yta att arbeta på. Med fumliga fingrar öppnade hon väskan och tog ut plastmappen. Pulsen någonstans mitt emellan nyckelbenen. Hon slängde väskan ifrån sig, öppnade mappen, slängde den ifrån sig, och lade ned alla papper framför sig. Vibrationerna i jackan började om. Våldsamt sparkade hon ut jackan och smällde igen dörren med tårna. Återgick till materialet på sängen. Plötsligt insåg att hon var orolig, nästintill illamående. Hon var inte uppspelt eller spänd. Hon ville så gärna hitta någonting av värde, att det skulle ligga någon sanning bakom hennes antaganden. Hon stod inte ut med tanken att det skulle vara förgäves. Hon läste första raden.

Eller helt enkelt bara om att chillaxa och njuta av sommaren.

Det är svårt att på förhand veta vilka val som ska komma att påverka det mänskliga levnadsloppet mest, och ifall någon frågat mig som ung hade jag otvivelaktigen svarat fel. Det vet jag nu, när jag ligger här och andas i trädgårdsgungan. Solen står lågt på himlen, varmt guldsken blottar sensommarrymdens flygfän och deras rörelse mellan knotiga ekstammar. En picknickfilt ligger kvarglömd och knölig, pyntad av mjuka kaksmulor och urätna melonskal, bakom hallonbuskarna. Den har legat där rätt länge, ett par veckor åtminstone, men det ligger ingen brådska i att plocka in den. Att skynda är en sådan onödig trend.

Det har även handlat om en mormor som varannan torsdag färgade håret med citroner (är detta en myt eller funkar det?), om en ung man som la så mycket tid på att bygga appar att han glömde bort hur den analoga världen fungerade (sedan blev jag kär i en sådan, lol) och en massa andra knäppa karaktärer. Ibland undrar jag vad som riktigt rör sig i mitt hövve.

 Annars har hösten kommit till London och det är "svinkallt" (eh typ femton grader) ungefär hela tiden. Men det gör ingenting, för fortfarande kan en åka och gå på bokmarknad på Southbank, gå promenader i kvällssol eller ligga inne och kolla på Sagan om Ringen när det regnar.

En kaffehållare.
 
Slutligen skulle jag bli jätteglad om ni ville tipsa om bra podcasts och ljudböcker pga behöver mysiga (feta, fascinerade) grejer att lyssna på under mina pendlingstimmar. 

Det var dagens monsterinlägg. Slut för idag, tack för idag.