sjätte oktober.


Jag längtar bort från stan väldigt mycket atm. Det blir ofta så när det är stressigt, men kanske ännu lite mer än vanligt just nu. Tänker på när isen lägger sig över viken utanför stugan, kantareller i norra Västerbottens skogar, paddling i Höga kusten-skymning och norrsken som återkommande inslag när jag promenerar hem på kvällarna. Att vakna under bar himmel eller, om inte annat, i ett krokigt hus långt från tågstationer och tentalokaler. Studier äger men landsbygd ändå va. 

Kanske att en skulle prioritera en liten gård före resor och ullkappor. Kanske till och med be om hjälp från bank eller en förälder när banken säger nej för att banken är ändå en bank. Någonstans på smidigt bilavstånd, kanske Dalarna eller Hälsingland, kunna åka dit på fredageftermiddagen och ligga soffan och slumra till Beck efter en lördag av påtande i trädgården. Gå upp för knarrig trappa. Se kullar utanför fönstret. Ha äppelträd och potatisland och några får och slänt där en kan dumpa döda växter. 

Eller så får det komma med tiden. Med åldern. Just nu är det kanske här jag ska vara, hänga med i tempot så gott det går. Åka på utbytesår till någon storstad. Kanske där det är varmt och palmer vajar längs trottoarerna i natten. Kanske där snöiga berg stoltserar runt hörnet, även mitt i sommaren. Kanske någon annanstans. Men det är inte dit jag längtar idag, i alla fall inte allra mest. Allra mest längtar jag till norrsken och nyis på havsvik i norra Sverige.

nämen.

 
Det är inte som att jag har gått och kämpat emot ett starkt begär att spy ur mig meningar publikt i tre års tid.
 
I alla fall inte konstant.
 
Men just nu är det väldigt fullt i huvve och jag har väldig lust att kanalisera ut det. Behöver göra hönor av lösa fjädrar i mitt liv. Det känns lite som om jag är fastvuxen och att mitt huvud kommer att lägga ner om jag inte får känna att jag åstadkommer någonting utöver deriverade hastighetsfunktioner. Inte för att det är något fel på dem eller så. Men särskilt lättande för ens tankar om livet är det inte att derivera.
 
 

LONDON YAAAA

 
 
Sedan sist har jag bland annat agerat oerhört stolt plus-one åt min allra käraste unge man på gasque (typ detsamma som sittning, har jag lärt mig) i Uppsala, dansat mig svettig till discohits framförda av live-band i en studentkorridor i Lund, ätit vietnamesisk middag i Malmö och strosat längs drömmiga kullstensgator i Köpenhamn.
 
MEN!!!
 
NU!!!
 
ÄR JAG HOS CLARA I LONDON! Och hon bor numera i ett fantaaastiskt hus, lagar i detta nu mat åt mig, vi lyssnar på The Lovin' Spoonful och dricker rödvin, Camilla kommer alldeles strax och folk ska spela på The Fox and Firkin och på The Duke och vi vet inte riktigt vart vi ska och imorgon är det inflyttningsfest och allt är ungefär precis som det brukar. Det kommer bli en härlig vecka, detta.