en början från ett bortglömt dokument.

 
Kvällssolen stod lågt mellan Deptfords betongklossar. Jag kisade i det varma ljuset, släpade fötterna efter mig från stationen som alla andra eftermiddagar. Människor rörde sig på ett annorlunda sätt där, som i cirklar istället för raka spår. Det resulterade i ett mer eller mindre kaotiskt myller, oundvikligt och välkommet. Jag kryssade mellan massorna. Svängde in på Scawen Road, platsen som blev min mest pålitliga fristad. Ett drömmarnas palats av unken karaktär. Grävde i fickorna efter nyckelknippan, kanske fick lov att ställa ned matkassar och ryggsäck, kanske knackade på och (av ren lathet) tvingade någon på andra sidan portalen slitas från sin syssla för att komma och öppna.
 
Klev in och sparkade av mig skor och tillsammans med jacka och halsduk föll spänningar till sprucket trägolv. Det bar alla mina tankar och vikten som vilade på mina axlar. Scawen bar allt. Snubblade fram genom hallar och vardagsrum och slängde upp mina skåpluckor och stjälpte in morötter och havregryn och startade vattenkokare, ursäktade mig för att komma åt besticklådan, grävde fram tepåsar, ånga steg i böljande vågor när jag svätte över vatten i tekoppen och sedan byggde ett torn av brödpåsar och mjukost som jag balanserade till matbordet. "Hur har din dag varit?", frågade jag och min mobil vibrerade i bakfickan och tydligen pågick en diskussion i gruppchatten som jag inte kunde få grepp om. Jag scrollade uppåt och uppåt till början av det hela.
 
Snart förstod jag att en vän hade träffat någon (på tinder verkade det som, jag scrollade febrilt för att få klarhet i det hela innan jag läste vidare) som hade bjudit in henne till hans kompisars fest, och hon hoppades på att vi skulle vilja göra henne sällskap till festen. "Jag bjuder in er till evenemanget", läste jag och insåg sedan att jag glömt lyssna på hur dagen varit så jag fick ursäkta mig och fråga igen. En stund senare, med nyborstade tänder och randiga pyjamasbyxor mellan lakan och fjunigt täcke, läste jag om evenemanget en gång till. Jag tackade varken ja eller nej, la ifrån mig mobilen, sa godnatt och släckte lampan och tänkte sedan inte mer på festen på flera dagar.
 
Några veckor senare skyndade jag fram över Hackney Central Station med flaskor våldsamt klirrande och skålade mot varandra i väskan, medan jag slank förbi lördagsglada sällskap på perrongen. Klockan visade många minuter mer än vad jag hade önskat då spärrarna äntligen öppnades och jag lyckades finna henne med blicken. Det var många som väntade på mig, människor jag visste namnet på men aldrig tidigare hade pratat med. En redan invigd kom och mötte oss på stationen för att visa vägen till kompisarnas fest. Tillsammans med dessa, i ljummen kvällsluft till bubblande konversationer spetsade med diverse brytningar, banade jag för första gången min väg genom Hackneys nattagator. Vägen såg annorlunda ut då: mörk, slingrande och oviss. Natten avbröts abrupt då dörren slängdes upp, musik och skratt lade sig som en lock över omgivningen och i farstun stod han och sparkade undan några skor och klev åt sidan för att släppa in oss.
 
 

tre stycken juli.

 
 
Juli 2013 var jag en relativt nybakad student som några veckor tidigare tagit bussen över gränsen för att tjäna ihop lite cash inför framtiden. Med mig hade jag min kompis Pone, och tillsammans med ett gäng andra personer utgjorde vi ett kollektiv i Bodø, Nordland, Norge.
 
Jag jobbade på en restaurang (och extremt mycket) och gick ofta en 45 minuter lång promenad hem när jag slutat jobbet runt midnatt. Himlen nere vid vattnet var alltid helt sagolik.
 
Soluppgångarna med. Jag såg väldigt många sådana. Nachspiel varannan kväll ungefär.
 
För ja, vi var ute och rände en hel del om nätterna. Denna bild från Sannas besök är tagen samma kväll som vi hamnade på den, till denna dag, bästa efterfesten i mitt liv. Sanna planerade att gå direkt från festen till sin buss hem men missade den, om jag minns rätt.
 
Alltså dessa efterfester??? Vad hände med dem???
 
I kollektivet ingick Mira, och en stund i juli ytterligare en vovve som vi vaktade. Minns inte namnet på den andra, men vi hängde naturligtvis massor innan jag började jobba om dagarna.
 
Annars var vi utomhus typ hela tiden och gjorde sommarsaker trots att det var svinkallt varje dag. Så som picknickar, promenader och kvällsdopp.
 
<333333333
 
Juli 2014 befann jag mig i ett annat kollektiv i en annan del av Europa. Jag, Clara, Camilla, Madde och Georgia/Sarah (de bytte av varandra just i juli) hyrde ett rashus i Deptford, Lewisham Council, London. Där hade jag bott sedan september, jobbade med marknadsföring på heltid och hängde oavbrutet i parker och på sunkiga hemmafester nätterna till ända. 
 
Men eftersom hela huset hade sommarlov och befann sig på andra orter spenderade jag majoriteten av juli i norra delen av East.
 
På Hipster Square i London Fields exempelvis.
 
Och i Haggerston.
 
Hade jobbat på bra i ett projekt och blev representant på London Content Marketing Show. Gick på föreläsningar och workshops där vi passionerat diskuterade copywriting och annat spännande. 
 
Bytte nattbuss på London Bridge på vägen hem från Shoreditch cirka varje helg (blir så nostalgisk att jag får ont i magen av bara tanken på detta).
 
Grillade vid Themsen tillsammans med jobbet.
 
Åt pizza vid Regent's Canal med nya bra kompisar.
 
London Heatwave slog till och det var så orimligt varmt att det knappt gick att existera (än mindre jobba).
 
Poppade cava på Primrose Hill.
 
Och lite så såg det ut. 
 
Juli 2015 och allra minst jag hade kanske räknat med att det skulle se ut som det gör. Nåväl. Efter ett år med ett par svängar ut i världen befinner jag mig tillfälligtvis i Skellefteå, staden där jag vuxit upp och gått skola. Den som jag avskytt och saknat. Jag jobbar på två ställen, en restaurang och en lanthandel, och mellan passen klämmer jag in fikor med gamla och nya bekantskaper, paddlar kanot i stugan och läser Harry Potter. 
 
Och ännu har bara någon vecka av juli passerat och jag har inte haft någon ledig dag och vädret har svikit mer än en gång, men när jag kramar mig genom folkmassor och småpratar och frågar upp om tillvaron med kassörskorna på stadens alla Ica-butiker och genar på bakgator och cyklar hem till folk utan vägbeskrivning känner jag ändå att ja. Ja. Detta är ändå en helt okej plats att spendera mitt juli 2015 på.