timeworn books and love letters since before.

Kategori: prat

 
 
Att packa ner saker i lådor är kanske den sorgligaste syssla en kan ägna en fredagseftermiddag åt. Fan vad allt bara känns så förbannat vemodigt och melankoliskt, som om hjärtat ba boom och brister sönder och faller till marken i miljoners vassa bitar. Har vippat på gråtgränsen konstant i en vecka. Vill helst bara lämnas ifred under ett täcke och inte behöva uttala mig i en endaste fråga eller dricka en endaste kopp kaffe med någon alls. 

Kan tänkas det kommer sig av att mormor begravs idag och att jag inte är där. Plus att jag ska åka härifrån såklart. Vet inte vad det är som händer eller var skon klämmer, vet bara att jag sällan har känt mig så osäker och feg och harig med flackande blick, som jag gör nu. Jag behöver gråta ut en jäkla bekännelse värdig Boye, men kan inte klämma fram den minsta tår. 

Här är i alla fall en bild från en promenad genom sydöstra, en bättre och soligare dag. 
 
 
 Kramar.
 
 
Kommentera inlägget här: