sträcker upp mina händer, tror att det här kan vara början på nåt stort.

Kategori: pepp

Nu har det varit ett par väggar av text på rad här, vilket jag hoppas uppskattas men kanske blir lite lite tradigt i längden, så jag bestämde mig för att lägga in en bild(!).

 

Allt som oftast hänger jag i sydöstra delen i London (vilket i och för sig inte riktigt är sant då pappa just var här och vi trallade runt väldigt mycket i andra delar), men igår bestämde jag mig i vart fall för att åka till Covent Garden för att lyxa till det med ett nytt skrivblock (läs: mitt livs största last) efter jobbet. Det slutade med att jag blev kvar i centrala delarna i flera timmar, och när bussen korsade Piccadilly Circus på vägen hem kände jag bara MAGAD det är helt sinnes att jag ens bor här.

På tal om det har jag varit rätt nere på senaste, känt att jag inte kunnat uppskatta hur fantastisk och briljant min tillvaro faktiskt är. Mest varit irriterad. För några veckor sedan satt jag med Clara på sängkanten och sa att ”jag kan inte sätta fingret på det, men det känns bara inte bra”. Nu är jag rädd att detta blir lite ropa hej innan jag kommit över ån, men alltså bevare mig väl vad peppen fyller upp min kropp för tillfället. Kanske på grund av det faktum att jag går barbent idag. Eller att jag ska åka till Barcelona om 10 dagar. Att jag läser en bra bok eller att jag har möjlighet att embrace’a Londons sommarmånader som 20-åring.

Jag är så inspirerad och motiverad, men samtidigt glad och avslappnad. Jag inser att jag behöver skriva ett helt inlägg om detta, om när ens dröm blir vardag och hur grå skyar lägger 100 kg extra på dina axlar. Men det ska jag inte göra nu. Nu ska jag hänga i parker med nya personer, dansa genom nätter och njuta av sol och att vara barbent. Förlåt för mycket text igen. Det bara rinner ur mig, jag kan inte kontrollera det. Ha en fin helg, gänget. 

 
Kommentera inlägget här: