om att hata varandra för ett gott syfte.

Kategori: politiskt, predikan

KAN DEE ▲ -


Måste bara flika in ( ni känner mig, ni vet hur det funkar) en liten kommentar om det här med hat, eftersom det är så hiskeligt mycket uppe på tapeten atm. 

Tro mig – jag fattar situationen. Jag vet att det handlar om att låta någon smaka på sin egen medicin, kamp för mänskliga rättigheter och ett friare och mer välkomnande samhälle. Eller kanske att försöka förklara för en feminist att det går lättare om hen ler mer. Bekämpa motståndet eller förtrycket genom att slita sig lös. Att det inte fungerar att stå och knyta nävarna i jackfickorna. Att det anledningen till att det är NU det händer är för att det är NU någon gör något. Jag ställer mig bakom konceptet kamp för ändamål. Jag vill inte vara förtryckt.

Men jag är så evinnerligt trött på hat som tillvägagångssätt. Jag orkar knappt scrolla Twitter längre. Får ont i magen. Inte för att jag vill trampa någon på tårna, åt något håll, eller beskylla någon för att de för en felaktig kamp. Men jag tycker inte att det är mer okej att skriva till Isabella Löwengrip att hon ska dö än det är att skriva det till Michaela Larsson. Jag tycker inte det ska ses som en vinst att någon blir misshandlad eller knivhuggen. Oavsett politisk åskådning.

Kanske är jag bara feg eller mellanmjölk. Kanske är jag inte tillräckligt passionerad. Jag vet inte. För mig är det i varje fall så himla viktigt att komma ihåg att politik är ett intresse, ett av de mest engagerande jag har, men att det finns annat också. Det är fortfarande så viktigt att skratta, dansa, äta mat, nakenbada, parkhänga och skåla. Krama och prata med varandra. Omfamna vår himla ungdom och ha kul tillsammans. Det är dit vi vill komma i slutändan, till en plats där vi tycker om varandra. Men jag tror inte att det är så det fungerar, att vi ska kriga och hata för att bekämpa, och att vi förr eller senare kommer att komma fram till det perfekta samhället. Med demokrati följer skilda åsikter, och det är ju för guds skull prick NU vi lever. Demonstrera och tyck olika och räck ut tungan åt varandra. Men kom också ihåg personen in the mirror, kanske att det vissa dagar räcker med att vara egoistisk och bara fokusera på att hen mår bra.

Jag menar inte att feminister ska le mer. Jag menar att livet vore lite roligare om vi kan sluta vålda och dödshota åt höger och vänster, döma och gå miste om lycka (hela poängen med livet) för att vi alla har skilda åsikter. Som Jonas Sjöstedt sa: En behöver inte vara seriös precis hela tiden. Det är viktigt att komma ihåg att ha roligt också.

Låt oss avsluta med en tysk och en engelsk soldat som hänger under vapenstilleståndet (Julfreden) 1914, för att påminnas om hur fånigt krig faktiskt är. #weshallovercome

Bilder: Knyckta här och här.

KOMMENTARER:

  • Marcus säger:
    2014-05-16 | 12:16:45

    Om man inte hatar världen som den är så kan den aldrig ändras. Därför är det bra med hat.

Kommentera inlägget här: