så nu blir det bara här jag kommer att skriva av mig.

Kategori: prat

Igår insåg jag att jag fortfarande ser på min tillvaro som en utflykt.
 
Att jag blir ledsen och stressad över att ingenting av detta kommer att bestå.
 
"Det behöver inte ta slut", sa Maja. "Du kan stanna resten av livet om du vill."
 
Jag flyttade till London för fem månader sedan och ändå tänker jag bara på Sverige på tåget på morgnarna.
 
På saker jag har sett på Instagram, läst på Twitter eller stött på på Facebook. 
 
När jag inte behöver jacka vill jag visa det.
 
Söker samma likes som jag alltid har gjort.
 
Vill att livet ska se bra ut lika mycket som kännas bra. 
 
"Du har flyttat hit fysiskt men det är dags att du gör det psykiskt också." 
 
Så nu släpper jag föreställningen om att jag förväntas finnas tillgänglig för alla alltid.
 
Jag vill ju inte vara det. Jag vill tänka på mig själv och på människorna jag träffar här, på tåget på morgnarna.
 
Jag är superegoistisk, varnar knappt och frågar inte en själ om lov innan jag kopplar ifrån en stund.
 
Imorgon vaknar jag och förhoppningsvis bor jag i London. 
 
Det känns sjukt fett. 
Kommentera inlägget här: