Det var en gång ett hus.

Kategori: piltre

Jag minns en gång, i min ungdoms dagar, ett år då våren kom tidigt. Ljudet av cykelhjul som slirar i snöslask, vårbäckar längs trottoarerna, damm som samlats under vintern rörs upp från grustagen, fågelkvitter och solsken på knottrig hud. Jag minns att människorna på gatan gick utan jacka i mars, trots att det egentligen kanske var lite för kallt, och hur folklivet koncentrerade sig till de gröna oaser som återfanns utspridda i olika delar av staden. 
 
På denna tiden fanns även ett hus. Om du korsade ett vattendraget och sökte dig ned bland slingrande gator, bort från smattrande kameror och skinande marmor, iväg från blinkande gatuskyltar och dyra klädaffärer, så var du på rätt väg. Ju mer fasaderna flagnade, i takt med att trädgårdarna blev allt mer övervuxna, desto närmare målet kom du. Mittemot en spritbutik som aldrig stängde gick en gata ner till höger. Vägen kantades av radhus, alla lika höga och smala och med samma tegel på utsidan.
 
På gatan fanns ett hus som jag brukade gå in i. Passagen i en smal hall blockerades av flera dussin par skor, i taket hängde vimplar och diverse flagganorgningar, väggarna täcktes av kartor, tidningsurklipp, filmposters och skolplanscher med vanliga svenska fjärilar. Löpande hyllplan tyngdes ned av vinflaskor, de flesta dörrar och möblemang pryddes av nytvättade klädesplagg, tomma kaffekoppar kunde hittas i många hörnor. Huset luktade mat från bubblande grytor i köket och från vardagsrummet strömmade oavbrutet musik, som i sin tur dränktes under ljudet av italienskasvenskaengelskafinska skratt. 
 
Jag tror kanske att det ibland fanns oro i huset. Oro beträffande räkningar som skulle betalas, nya vänner som uttalat sig klumpigt och fysiska spänningar och förändringar, men detta minns jag inte mycket av. Allt som oftast var huset fyllt till bredden av tillfredsställelse. En plats där vi släppte väskorna och problemen med dem, rum där vänner samlades, kramar, dans och sång, mat och bekräftelse, välta stolar ena kvällen och ligga på golv andra morgonen. Runt matbordet drack vi vårt morgonkaffe alla dessa onsdagar och vårt vin på fredagkvällarna, runt det där bordet som gick att vika ihop och ställa i hörnet för att göra plats för trettio dansanta individer.
 
Det var en gång fem stycken 20-någonting-åriga vänner som bodde i ett hus tillsammans, ett år då våren kom tidigt. 
Kommentera inlägget här: