en svår situation, javisst, har jag drömt om så länge nu.

Kategori: prat

I dessa dagar klämmer jag mycket på ord. Jag känner inte på dem sådär som jag brukar, håller inte ömt på att vända och vrida på formuleringar och synonymer och vokalljud. Funderar inte på det bästa sättet att beskriva nyfallen snö över en gnistrande Byskeälv. Nej, jag klämmer orden handfast, likt en omogen avokado i Icas fruktdisk.

Smattrar våldsamt ner tankar och funderingar och en och annan dikt. Rakt fram och utan krusiduller. Det känns bra att göra så igen. Att inte bry sig det minsta om vem som ska läsa det jag skriver. Bara skriva skräp för att jag tycker om det. Det spelar inte ens någon roll om ingen någonsin kommer att läsa det. Om mitt namn aldrig kommer att bli känt eller min bok aldrig kommer att sälja slut. Det handlar inte om det. Jag är så evinnerligt trött på yta, framgång, image och prestation. Kan inte hantera det.

Jag orkar inte försöka vara någon. Jag tror inte ens att jag vill vara någon. Det är så bekvämt att leva precis som jag gör nu, undangömd i en liten stad på Sveriges östkust, och bara pyssla med det som jag själv tycker känns värdefullt och intressant. Det är så fridfullt och rogivande och problemfritt efter ett hyperaktivt år i Englands huvudstad. 

 
 

KOMMENTARER:

  • Sofia H säger:
    2014-12-14 | 21:24:48

    Åh vad fantastiskt!! Får jag flytta in hos dig? <3<3

Kommentera inlägget här: