sjätte oktober.


Jag längtar bort från stan väldigt mycket atm. Det blir ofta så när det är stressigt, men kanske ännu lite mer än vanligt just nu. Tänker på när isen lägger sig över viken utanför stugan, kantareller i norra Västerbottens skogar, paddling i Höga kusten-skymning och norrsken som återkommande inslag när jag promenerar hem på kvällarna. Att vakna under bar himmel eller, om inte annat, i ett krokigt hus långt från tågstationer och tentalokaler. Studier äger men landsbygd ändå va. 

Kanske att en skulle prioritera en liten gård före resor och ullkappor. Kanske till och med be om hjälp från bank eller en förälder när banken säger nej för att banken är ändå en bank. Någonstans på smidigt bilavstånd, kanske Dalarna eller Hälsingland, kunna åka dit på fredageftermiddagen och ligga soffan och slumra till Beck efter en lördag av påtande i trädgården. Gå upp för knarrig trappa. Se kullar utanför fönstret. Ha äppelträd och potatisland och några får och slänt där en kan dumpa döda växter. 

Eller så får det komma med tiden. Med åldern. Just nu är det kanske här jag ska vara, hänga med i tempot så gott det går. Åka på utbytesår till någon storstad. Kanske där det är varmt och palmer vajar längs trottoarerna i natten. Kanske där snöiga berg stoltserar runt hörnet, även mitt i sommaren. Kanske någon annanstans. Men det är inte dit jag längtar idag, i alla fall inte allra mest. Allra mest längtar jag till norrsken och nyis på havsvik i norra Sverige.

nämen.

 
Det är inte som att jag har gått och kämpat emot ett starkt begär att spy ur mig meningar publikt i tre års tid.
 
I alla fall inte konstant.
 
Men just nu är det väldigt fullt i huvve och jag har väldig lust att kanalisera ut det. Behöver göra hönor av lösa fjädrar i mitt liv. Det känns lite som om jag är fastvuxen och att mitt huvud kommer att lägga ner om jag inte får känna att jag åstadkommer någonting utöver deriverade hastighetsfunktioner. Inte för att det är något fel på dem eller så. Men särskilt lättande för ens tankar om livet är det inte att derivera.
 
 

2015

Inledde året i snöigt Skellefteå.
 
Jag besökte Thailand, Malaysia, Vietnam och Indonesien tillsammans med Sanna.
 
Väl tillbaka i Europa åkte jag till London för lite typiska London-sysslor.
 
Sa tack, hej och tog sedan med mig hela livet tillbaka till Sverige.
 
Hängde runt med familjen i landets södra delar till att börja med.
 
Började sakta men säkert jobba mig upp genom landet. Ett stopp hos Tobias och Agnes i Stockholm. 
 
I maj kom jag tillbaka till Skellefteå och i början var jag arbetslös och lämnade allra helst inte Örviken över huvud taget.
 
Var utomhus med kompisar.
 
I slutet av maj började jag jobba och den kommande sommaren blev sedan jobb jobb jobb.
 
Annars var juni, juli och augusti ljusa och fina. Vädret var sämst men vi nattabadade i älven, drack öl och dansade till Silvana på trästock. Började hänga med Mattias (igen). 
 
Min kusin Jonatan och Sofia gifte sig i slutet av augusti och hade årets härligaste fest.
 
Sensommar. Jag och mamma åkte till Malmö och Köpenhamn. Jag åkte vidare till London för att träffa kompisar. Mattias joinade efter någon vecka.
 
I oktober flyttade jag till Stockholm.
 
In med Jossi på Södermalm, för att vara mer exakt.
 
Jag köpte en säng på blocket och det slutade med att jag och M bar den från Östermalm till Söder en kväll. Tjugofemtons bästa anekdot.
 
Hösten blev en härlig kompott med häng around town. Främst tillsammans med ett knippe gamla vapendragare.
 
Jobbade på Fotografiska.
 
Och hängde i Uppsala. Här som Moonrise Kingdom-kidsen på halloween.
 
Sen höst + tidig vinter = noll snö.
 
Sen fick vi jullov och åkte till Kalmar. Såg Star Wars.
 
Och firade jul (i matchande tröjor).
 
Avslutade året med skidskoåkning på Bodaträsket och dans i Långviken.
 
 
Och det var 2015: spontant och händelserikt och flängigt som få.

Angående 2016 skulle jag vilja efterfråga lite mindre berg-och-dalbana, lite mer konsekvens och ungefär lika mycket skoj. Dessutom i Uppsala- och studentedition. Fortsättning följer, kan vi väl säga.